Monthly Archives: March 2017

Ed i Stockholm: Bilder från idag!

Stockholm !

Ett inlägg delat av Ed Sheeran (@teddysphotos)

 

Fanbilder!

Imorgon händer det!!

Här kommer lite sista-minuten-info via FKP Scorpio, kvällens arrangörer,  om konserten i Globen imorgon, 30 mars 2017!

Tider – på ett ungefär:

17:30  Entré 2 öppnar för Warm Up
18:00 Entré 4, 5, 6 och arenadörrar öppnar
19:00 Ryan McMullan spelar
19:30 Anne-Marie spelar
20:30 Ed Sheeran !
–> Det hela lär ta slut runt 22:30

Annat viktigt:

  • Åldergränsen är 13 år
  • Om du har en e-biljett måste du skriva ut dina biljetter eller ladda ner dem till mobilen!
  • Man får inte ta med sig paraplyer in i arenan, så om du tar med det finns det en risk att du blir av med det!
  • Man får inte använda systemkamera eller selfiepinne under konserten, men mobil och liten kamera går bra!
  • Det kommer finnas skumöronproppar till salu för 20 kronor om man vill ha det 🙂

Setlist?

Vilka låtar som han kommer spela går inte riktigt att veta, han har ändrat setlistan lite varje gång! Till exempel sa ha i början av turnén att han insett att det var ett misstag att spela så många gamla låtar – när han spelade Dive blev alla tokiga! Så det kan hända att, om man jämför med Turins låtlista som lades upp här tidigare, kanske han spelar Dive istället för Lego House, och Barcelona istället för Photograph. Vi får se!

Red Nose Day 2017

Idag är det Comic Reliefs Red Nose Day!Ikväll klockan 20:00 svensk tid kommer han vara på BBC One och prata mer om Liberia och Red Nose Day!

I år åkte Ed till Liberia på en av Comic Reliefs resor. Han skrev en artikel för BBC News om sin resa. Ungefär såhär skrev han:

“Jag visste att jag ville gör något för Red Nose Day i år. Men sen bestämde jag mig för att ta det ett steg längre. 

Jag hade velat åka på en Comic Relief-resa i flera år, och här kom det perfekta tillfället, så jag gick med på att åka på min allra första resa till Liberia i Västafrika.

Under resan besökte vi en skola i West Point, den största och farligaste slummen i Liberias huvudstad, Monrovia. 

Det var upprörande att se de förfärliga förhållandena folk bodde i och det var mycket värre än jag hade kunnat framställa mig. 

Inget hade kunnat förbereda mig för det jag såg, men trots allt detta så var allas positivitet överväldigande. 

Välkomnandet jag fick från barnen var helt fantastiskt, särskilt när de såg mina tatueringar; de blev helt galna och kunde inte förstå vad de var för något. 

Några av de yngre barnen försökte tvätta bort dem. Alla ville veta vad vi gjorde och var vi kom ifrån. 

De älskade verkligen att sjunga och klappa med till mina låtar och under några timmar var det lätt att glömma att dessa barn bodde i så förskräckliga förhållanden.

Jag blev alldeles tagen av deras iver att lära sig. De ville verkligen gå i skolan och alla hade stora drömmar för framtiden. 

Trots att de bodde i en av de fattigaste ställena på jorden var de inte beredda att låta deras omständigheter hålla dem tillbaka. 

Jag frågade många av dem vad de ville bli när de blev stora och “doktor”, “lärare” och “politiker” var vanliga svar. Jag fick en känsla av att de verkliga menade det.

De har sett hur livet är för folk utan kvalifikationer eller jobb och det är motivationen de behöver för att fortsätta studera.

Det är hundra tusentals människor som trängs i West Point, de flesta lever i misär, så att få en utbildning är  ett privilegium och inte något som alla barn får göra.
När vi tog en paus från filmandet kom en liten flicka över för att prata med mig. Hon hette Peaches and var inte som de andra barnen jag träffat, hon hade inte ens uniform på sig.

Hon förklarade att sen hennes pappas död under ebola-krisen hade hennes mamma inte råd att låta henne gå i skolan längre.

Vid bara 12 års ålder hade hon redan jobbat i mer än ett år för att hjälpa till att försörja familjen. Tyvärr är Peaches historia inte ovanlig.

Vi hade en improviserad jam session och flickan kunde verkligen sjunga. Peaches sjöng en låt som påminde henne om sin pappa och när hon gjorde det började tårar rinna nerför ansiktet.

Entusiasmen som lyste om henne i början försvann.

Det var då som det verkliga med Peaches situation, och många, många andra precis som henne, slog mig hårt.

Peaches berättade för mig att hon vill bli musiker när hon blir stor, och vem vet, hon kanske kan få det att hända, men för stunden har hon blivit tvungen att hoppa av skolan och tillbringar sina dagar arbetandes i en smutsig, farlig slum, och tjänar vad hon kan för att hjälpa sin familj skaffa mat.

Det är på grund av barn som Peaches och de tusentals andra som henne i Afrika som jag är lättad att Red Nose Day finns.

West Point är som en bortglömd värld, avstängd från resten av civilisationen, men trots det så hjälper pengarna man samlar in i Storbritannien barnen som bor där.

Så många av dem har inte en barndom på det sättet du eller jag skulle känna igen det: de kämpar varje dag bara för att överleva.

Under min resa fick jag besöka ett projekt som använder Comic Relief-pengar för att hjälpa övergivna barn och de som inte går i skolan i Liberia.

Tack vare skänkande av pengar kan många barn återvända till skolan och få en utbildning. För många av dem är det här deras enda chans för en bättre framtid och ett liv utanför slummen.

Jag har inga tvivel om att Peaches, med rätt chanser och möjligheter, absolut skulle kunna bli en sångerska, eller en lärare, eller så kunde det mycket väl bli så att hon blir ledare av hela landet.

Bara en liten summa pengar kan göra en sådan stor skillnad för ett ställe som West Point och åtminstone ge dessa barn en chans. Jag vet, för jag har sett det med egna ögon.

Endast 45 pund skulle kunna vara livsförändrande för någon som Peaches, det skulle räcka för ett barn i Liberia  att gå i skolan i ett helt år.

Jag hoppas verkligen att pengarna vi samlar in denna Red Nose Day kan hjälpa tusentals barn, precis som Peaches, att följa sina drömmar.”

Ed Sheeran, 24 mars 2017

Här är videos från resan:

Framträdande av What Do I Know? för Red Nose Day:

Och här är fortsättningen på sketchen med Kurupt FM!

Setlist för Divideturnén

Första konserten av Divideturnén har just ägt rum i Turin, Italien! Om låtlistan som gällde ikväll kommer gälla resten av turnén eller om han tänker testa sig fram återstår att se, men det här var ordningen ikväll:

Castle on the Hill
Eraser
The A Team
Don’t/New Man
Lego House
I’m A Mess
Happier
Galway Girl
How Would You Feel
Human (Rag’n’Bone Man cover)
I See Fire
Photograph
Perfect
Bloodstream
Thinking Out Loud
Sing
Shape of You
You Need Me, I Don’t Need You
What Do I Know?

Ed på Glastonbury Festival 2017

I typ ett år nu har det ryktats om att Ed ska vara huvudattraktionen på Glastonbury Festival i England, och varje gång han fått frågan i en intervju så har nekat på sitt avslöjande icke-media-tränade sätt. Men nu är det officiella nyheter! På söndagen kommer han headlinea festivalen. Det tråkiga med Glastonbury är ju att man behövde köpa biljetter redan i oktober förra året, innan man egentligen vet vilka som kommer spela. Men en officiell återförsäljning av biljetter som lämnats tillbaka väntas äga rum någon gång under våren! Förra året hade de den den 14 april, så någonstans däromkring kanske det blir i år igen.

 

Fler Londonbiljetter nu!!

Lyckades du inte få några biljetter till årets turné? Skulle du kunna tänka dig att ta en tripp till London efter midsommar? Nu idag, klockan 18:00 svensk tid, släpps biljetter till ett nytt datum i London den 22 juni! Köp biljetter här 🎉

➗ – det snabbast sålda albumet av en manlig artist, någonsin!

Ed har slagit en hel del rekord. Nu meddelar The Independent att Divide är det snabbast sålda albumet av en manlig artist i historien, med 672,000 kopior sålda den första veckan. När band och kvinnliga artister räknas med hamnar han på tredje plats (fortfarande i världshistorien) efter Adeles 25 och Oasis Be Here Now. Divide sitter som #1 på UK Albums Chart, och Multiply och Plus tar upp fjärde och femte plats.

Och låt oss inte ens gå in på hur många rekord han slagit inom streaming.